förvånas...
när slutade man förvånas? idag såg jag en tjej som gick med en bok i koppel (hon hade köpt ett hundhalsband och drog boken efter sig på gatan) och en dvärg som hade en grand danois som hund (om ni inte vet det är den hunden väldigt stor) och man bara rycker på axlarna och tänker "jaha va kul för dem". när slutade man förvånas över sånna saker?
Kommentarer
Trackback
